Det känns som att en sak följas av en annan.. Inte nog med att William har höstblåsor så ligger nog en förstoppning också och lurar..
Eftermiddagen har beståt av panikgrin, samtal till 1177, en hel del kramar och till slut ett toalettbesök.. 

Lilla lilla kille, om man ändå kunde ta över smärtan! 

Men visst blev vi lite piggare efter att få gå på toan och speedade ändå på in i det sista..

 

Men det är verkligen vid sånna här situtioner man känner hur påtagligt det är att vara själv..

Fick rådet av 1177 att inhandla lite grejer på apoteket men hur får man med sig en liten kille som ligger i sägen och vrider sig av smärta?

Jag är så otroligt glad för alla personer som finns runtomkring och ställer upp för oss, och idag en extra eloge till Christer, Sofie och mamma!!!

 

Jag gör kväll samtidigt som William, det blir påtagligt alla gånger.. I morgon hoppas jag på ännu en fin höstdag så att vi kan gå ut och lufta oss lite.. Att bara förflytta sig från soffan till stängen till stolen är kanske inte vad vi hade planerat dessa lediga dagar, men nu är det vad det är!